BYRÅKRATER BERÄTTAR

"Jag fick börja som taxerings-assistent i Västervik och kon-kurrensen var inte mördande. Jag var den ende sökande och min ansökan kom till efter påtryckningar från chefen. Jag kom upp till Västervik i februari. Första dagen var så kall att bilen inte startade, utan det blev till att gå några kilometer till jobbet."

Hur gick det sen för Jan Rydström från Kalmar? Boken är full av minnen, berättelser, hågkomster och anekdoter av tjänstemän hos skatte-och kronofogdemyndigheter för 
Leif Ekerling.

Författare   Illustratör   Instruktör

Hem

 Kontakt

Böcker

Jag vet inte om det har skrivits någon bok i Sverige som liknar den här. Jag fick uppdraget inför dåvarande Riksskatteverkets (RSV) 25-årsubileum att skildra hur personalen på skatte- och kronofogdemyndigheter har haft det under decenniernas lopp med chefer, allmänhet och teknisk utveckling. Skulle dagens unga människor ställa upp på att inte ens få fika på jobbet, kan man undra.

"I Östersund löste tjejerna problemet genom att fika på toaletterna. Men så hittade de på något nytt: de hissade upp kaffet från bakgården upp till andra våningen, utmed husväggen. Vi hade då en länsassessor som jagade kaffedrickarna och en gång hade flickorna gillrat en massa lådor inne i stansrummet. Så när han kom farande med en jävla syra gjorde han en flygfärd över lådorna och sen var det slut med jagandet."

Idén till boken kläcktes av Björn Thärnström, RSV:s dåvarande informationschef. Får jag dra ett par saker från kronofogdarnas vardag? 

"Knarkarna (på 80-talet) hade alltid schäfrar och det var ju ett problem. Men vi hade ett knep. Det var ju aldrig någon som helst pli på hundarna, så när vi ringde på dörren kom hundjäkeln och skällde. Då ställde vi oss bakom dörren och slet upp den kvickt när den öppnades. Då flög hunden ut i trappan och då smet vi in!" (KFM, Tingsryd).

"Min kollega Kalle Fransson och nån till skulle på en förrättning uppe i Ljusdal och folket var inte hemma. De öppnade därför med egen specialnyckel och möttes av en fruktansvärd schäfer. Den kom som ett jehu vet du! Kalle, som absolut inte var hundrädd, bara vrålade som en grizzlybjörn! Och hunden tvärvände! Den sprang med svansen mellan benen, in i sovrummet, hoppade upp i husses och mattes säng och satte sig och sket. Mina kolleger genomförde sin förrättning och konstaterade att där inte fanns något att hämta och hunden hade gjort sitt. Sen gick de därifrån." (KFM Gävle).

Hela boken består av historier av ungefär det här slaget. Man behöver inte ha jobbat på Skatteverket eller Kronofogden för att förstå dem. Det räcker att ha haft med folk att göra. Boken blev årets julklapp till alla anställda i koncernen 1996 och kom också ut i bokhandlarna. Den finns förstås att beställa hos bokhandlar, Adlibris m.fl.

Och så var det ju du-reformen! Plötsligt sade man du åt cheferna. Det var inte lätt. Och hur var det innan det?

"Vi hade en förste kronoasssistent som var väldigt byråkratisk. Honom fick man inte säga du till, utan vidare. Han åkte ut på en förrättning och det råkade vara en nära bekant till honom. Kronoassistenten (Hellberg) sade hela tiden "herr Johansson" till bekantingen. Till slut suckade Johansson och sade "jamen, Hellberg, vi har känt varandra i trettio år, då behöver du väl inte säga herr Johansson?"

"Nu är det förrättning!" sade Hellberg. "Efteråt är det som vanligt." (KFM, Kalmar)                                                                                                                             

Man kan också läsa om landskamreraren som bara delvis kunde anpassa sig till du-reformen. Han la bort titlarna, men bara med personal från och med lönegrad 17.

Logon
    Humor
 T'ai‑chi & Xing‑yi

BESTÄLL BOKEN HÄR

betallank

LÄS UTDRAG UR BOKEN HÄR

lasaboklank2