Av Leif Ekerling för SvD

-Farbror kanske vill ha ett glas till? frågade jag belevat, ty farbror Gunnar, 86 år, hade oväntat snabbt hällt i sig det första glaset.

-För all del, svarade farbror Gunnar. Det smakade inte illa det där inte. Vad är det vi dricker?

Jag vred etiketten åt mitt håll och läste den.

-Det är ett ganska skapligt Chianti-vin, svarade jag. Italienskt och … ja, jag vet inte så mycket om det egentligen. Jag vann det på ett vinlotteri på jobbet i fredags.

-Jaså? sade farbror Gunnar intresserat. Har ni vinlotterier nu för tiden också?

Jag höjde aningen förbryllad ett ögonbryn.

-Ja-a … , sade jag osäkert. Nu för tiden – jag trodde vinlotterier var en rätt modern uppfinning.

Farbror Gunnar skrattade till så att han fick vin i näsan och en hostattack. Jag hade bott i sommarstugan bredvid hans i fyra, fem år och alltid tyckt att han haft något kul i blicken, men jag hade dittills aldrig haft tillfälle att lära känna honom särskilt väl.

-Gosse, kom inte och snacka med mig om vinlotterier! kontrade han. Jag visste allt om vinlotterier redan på fyrtiotalet.

-Allt?

-Ja, jag tror nästan man kan säga det, sade han ödmjukt.

Äldre herrars vinlotterier

-Tja, sade jag uppkäftigt. Nu är det ju så, att sedan datorerna har kommit så tror jag faktiskt att vi har större möjligheter än förr att utveckla våra vinlotterier. Nu kan vi kontinuerligt föra statistik över vinlotteriet så vi kan se vilka som har vunnit de flesta gångerna, totalt och under innevarande år och så vidare. Och vilka som har tagit de flesta första-, andra- och tredjeplatserna.

-Du menar att statistiken uppfanns när datorerna kom och började ställa till elände här i samhället?

Han började gå på offensiven, gubben, det var tydligt det.

-Mja, svarade jag, det är väl ändå så att …

-Min unge vän! Den typ av statistik du dillar om var det första vi införde. Därefter började vi se vilka som hade vunnit flest vita respektive röda viner. När det blev för simpelt för oss delade vi in vinsterna i länder. Vem ledde en given vecka ligan för italienska unga rödviner? Och vi bröt ner statistiken även till olika druvsorter! Vad säger du om det?

Jag svalde och undrade om farbror Gunnar satt och drev med mig.

-Hade ni verkligen tid att sitta och ägna så mycket tid åt så där invecklade noteringar? sade jag svagt.

-Nej, svarade farbror Gunnar prompt. Men det kostade inte så mycket att anställa folk på den tiden, så efter något år hade vi två personer som på heltid arbetade med vinlotteriet.

-Herregud!

-Ja, det var bara början, kära du! Sen ville vi veta vilken mat pristagarna hade ätit till vinstvinerna. Vad var den vanligaste rätten till det eller det franska slottsvinet och var föredrog man att krubba när man drack rhenvin? För att inte tala om den viktiga frågan om var maten inhandlats!

Jag började erfara en viss yrsel och ångrade att jag överhuvudtaget nämnt vinlotteriet. Farbror Gunnar ångade emellertid brutalt vidare.

-Och priserna, för sjutton gubbar! Vilka prisklasser var de vanligaste första-, andra- respektive tredjepriserna? Vi måste ha ännu mera folk till att sköta lotteriet, det var ju helt klart. Hela lotteriet utvecklades oavbrutet. Det började leva sitt eget liv och omfattade allt flera områden. Allt rann in i vårt från början så harmlösa vinlotteri. Jag minns så väl när årsantalet regndagar i Blekinge började noteras, fortsatte farbror Gunnar drömmande.

Jag kände att jag måste komma ur den här diskussionen så snart som möjligt.

-Snälla farbror, sade jag därför. Hur slutade ert vinlotteri? Vad blev det av det till slut?

Farbror Gunnar sträckte med en menande gest fram sitt tomma glas mot flaskan igen.

-Idag kallas det för Statistiska Centralbyrån, svarade han.