Av Leif Ekerling för SvD

-Jamen, det var väl en trivsam kväll? sade mannen och lutade sig bakåt i soffan. Henrik och Josefin var sig precis lika.

Hustrun instämde och plockade ihop några glas på soffbordet. Hon ställde glasen, jordnötsskålen och ett par halvdruckna flaskor på en bricka och bar ut i köket.

-Synd att vi inte träffas oftare, sade hon när mannen kom efter med fyra assietter och ett askfat. Det blir alltid så mycket man har att berätta för varandra. Det känns som om man inte hinner med allt på en enda kväll.

-Nej, det är sant … Men du hann ju i alla fall berätta det mesta om hur våra barns studier går. Till exempel. Och jag tror jag gav en rätt fyllig bild av omorganisationen på mitt jobb.

-Ja, och tänk så intresserade de verkade av hur vi hade det på Portugalresan.

Mannen släntrade in i vardagsrummet och släckte ett par lampor. Han uttryckte sin förvåning över att klockan redan blivit så mycket.

-Ojojoj! Inte undra på att Henrik och Josefin såg lite trötta ut!

-Vi måste så snart som möjligt tala om för dem hur roligt vi tyckte det var att träffa dem, sade hustrun.

-Javisst, instämde mannen. Det kan vi göra direkt.

Mannen och hustrun gick därmed till sovrummet och tackade värdparet innan de tog sina ytterkläder och gick hem till sig.

Vid Aftonens slut